Barbaricum

Värderingar

Heder

Heder är en högt hållen dygd som kan sägas ha med anseende att göra. Den som beter sig på ett hedervärt vis bär sin heder med sig i lycka och olycka, rikedom och armod. Hedervärt beteende innefattar sådant som ärlighet, trofasthet – att hålla sitt ord – och andra saker som har att göra med att vara en pålitlig människa. Att upprätthålla andra dygder som gästfrihet, vedergällning och gåvogivande adderar till en persons heder. Den som är hedervärd är helt enkelt en stabil och konservativ person som lever i harmoni med sina medmänniskor i enlighet med samhällets normer.

Heder kan appliceras på enskilda individer, men också på större sociala enheter som hushåll och släkter. Den som saknar heder har lägre socialt anseende än andra, men det enda ”straffet” för detta är sänkt status och begränsade möjligheter till inflytande. Specifika handlingar som sänker någons heder kan vara brottsliga handlingar, men behöver inte vara det.

(Heder är inte samma sak som vad vi nödvändigtvis förknippar med hederskultur i dess moderna bemärkelse. Det är alltså inte ett socialt kontrakt där gruppens anseende vilar på kontroll av kvinnlig sexualitet. För de sociala regler och sedvänjor som omfattar sex och könsfrågor, se avsnittet om sexualitet.)

Ära

Ära är till skillnad från heder ett värde som kan vara relativt kortvarigt och som är beroende av enskilda exceptionella handlingar snarare än långvariga beteenden. Ära är något som vinns i stunden och som visserligen kan besjungas och prisas högre än alla skatter i världen, men i gengäld falnar den snabbt. Ära vinns genom modiga dåd i strid och fara. Den som utmärker sig när spjuten viner eller elden rasar uppfyller det högsta av ideal och närmar sig rentav gudarnas välsignade tillvaro.

Ärofyllda dåd omtalas och sprids av både vanligt folk och barder, men den som vilar på sina lagrar kommer snart finna sig i skuggan av nya, än djärvare dåd. Ära är en högst personlig dygd som oftast endast tillfaller den person eller lilla grupp personer som utförde den ärofulla handlingen.

Mod

Kanske den högst prisade personliga egenskapen en människa kan besitta är mod. Denna förmåga skänker frihet och ära, berömmelse och uppskattning. Mod yttrar sig i många former. Det kan givetvis röra sig om rent fysiskt mod som leder till dåd i strid eller annan fara, men modet skänker hjärtat vingar och inspirerar till djärva och ärofyllda handlingar även på andra arenor. Det kan vara modet att tala sanning trots att det leder till olycka för en själv, eller modet att vara lojal mot sin grupp eller sina härskare trots att det leder till oheder eller brott mot andra dygder. Formerna mod visar sig i är oändliga, men ses som lika värdefulla hur de än gestaltar sig.

Att vara modig är att vara gudalik och än bättre, för de odödliga gudarna har sina eviga liv och övernaturliga styrka bakom sig, emedan människan endast har sitt ynka liv och flyende kropp att bruka till oförgängliga dåd.

Gästfrihet

Att vara gästfri är en högt aktad egenskap. Den sägs stamma ur det faktum att gudarna själva färdas runt världen och att den som avvisar en gäst med hårda ord därför riskerar fiendskap med de högsta själva. På ett mer vardagligt plan hjälper gästfriheten till att hålla fred och kontakt mellan olika grupper i samhället. Den gör det möjligt att resa för att frambringa nyheter, bedriva handel och alla möjliga former av ärenden som annars skulle vara betydligt svårare att genomföra.

I praktiken innebär gästfrihetens bud att gästgivaren – den som äger huset, gården eller burghen dit gästerna kommit – ger husrum och uppehälle i minst ett dygn åt dem som begär det. Gästerna å sin sida lämnar sina vapen utanför gästgivarens hall och skall vara artiga och följa husets regler. Ett sätt att visa sin vilja att följa dessa förpliktelser är det gemensamma överlämnandet av gåvor.

Brott mot gästfrihetens lagar från endera parten anses mycket allvarliga och som ett hot mot samhällets grundvalar. Den som begår ett sånt brott kan prövas i rättssak och förlorar mycken heder. Dock finns det gott om sånger och sagor om brott mot gästfrihetens bud, både av gäster som smugit in vapen och gästgivare som fångat eller dräpt intet ont anande gäster. Sådana berättelser har ofta att göra med vedergällning och annan hämnd. De är mycket populära då de handlar om något som på samma gång är förbjudet men också i vissa fall påbjudet för att rädda heder och stilla blodshämndens obevekliga krav.

Hälsningar

Alamannerna skakar för det mesta hand med varandra. Den framsträckta handen och det påföljande greppet ses som ett tecken på fredliga avsikter, det visar att personen inte kommer att dra sitt vapen. Dessutom är det ett sätt att visa att ingen ser sig som förmer än den andra.

Ädlingar av högre rang har dock börjat hävda sin ökade makt genom att vägra handslag med lägre stående friborna. De avkräver istället dessa en bugning. Denna sed är ej universell ännu och det är inte alltid läge att försöka hävda sin överhöghet, speciellt om ädlingen färdas ensam eller befinner sig på ett större ting där denne inte har inflytande.

Hämnd

Kopplad till hederns dygd finns föreställningen och påbudet om hämnd. Den som drabbats av en oförrätt förväntas på något sätt hämnas denna. Hämnden i sin enklaste form kräver lika för lika. Detta grundas på en sorts tanke om rättvisa, men kan givetvis lätt urarta till en cykel av hämndaktioner mellan två tvistande parter som kan pågå i generationer. Trots detta gissel är hämndtanken en fundamental del av kulturen. Den som vänder andra kinden till ses som mindre hedervärd och en fegling.

Däremot är det viktigt att hämnden är rättmätig. Det går givetvis att hitta på ett övergrepp och agera efter det, men den som blir påkommen att göra så förlorar omedelbart sin heder. En hämnd som är väl planerad och utförd på ett anslående vis ses däremot med beundran och blir föremål för sägner och sagor.

Släkt och syskonskap

ML_-_Brustplatte_Kettenpanzer_Dioskuren

De gudomliga Alkiserna på en antik bröstplåt.

Släktband är otroligt viktiga för folket i Alamannia. De är stora nät av relationer och blodsband som sträcker sig över kantonerna. I en orolig värld är släkten den tydligaste och äldsta sociala organisationen för att skapa trygghet och stabilitet. Den utgör en tydlig gränsdragning för vem som går att lita på och förtjänar investering i tid och energi och vem som kan ignoreras. Sålunda anses släktband som heliga och det är mycket viktigt att upprätthålla harmoni och goda relationer mellan medlemmar av samma släkt. Den som sviker sin släkt är inte mycket värd. Lojaliteten till släkten är en av de viktigaste faktorerna som påverkar folks beslut i frågor om ekonomi, politik och säkerhet. En persons släktband påverkar dess rykte och ställning i den större världen. Medlemmar ur stora släkter med gott anseende får informella fördelar varhelst de än går.

Förhållandet släkter emellan kan vara komplicerat. Genom giftermål och grannskap kan gränserna mellan olika släktträd ibland vara suddiga och allianser är vanliga. Särskilt mindre släkter har intresse av att vara på god fot med större. Där fiendskap och rivalitet existerar är gränsdragningarna betydligt skarpare. Då agerar släkten ännu tydligare än vanligt som ett sätt att skilja på ”vi” och ”dem”.

Särskilt starkt anses banden mellan syskon vara. Syskon har förpliktelser gentemot varandra som hålls nästan högre än dem mellan barn och föräldrar. Brott syskon emellan straffas mycket hårt i rättegångar, det anses en förvärrande omständighet att ha utsatt sitt eget syskon för brott.

Symbolen för syskonskapets helgd är de gudomliga Alkiserna. Dessa är ett tvillingpar som framställs androgyna och dyrkas av både systrar och bröder. De håller sina skyddande händer över släkten i stort och syskonskaror i synnerhet.

Gåvogivande

Generositet och givmildhet ses som positiva egenskaper hos en person, medan snålhet och missunsamhet är tecken på en dålig människa.

Gåvan som sådan är en relationsbyggande handling som knyter individer och grupper samman. Eftersom det inte finns något formellt juridiskt system med rättssäkerhet är informella relationer den metod med vilken fungerande band knyts. Den som ger en gåva visar att den är villig att investera i mottagarens vänskap och välgång. Med gåvan finns alltid en underförstådd medvetenhet om att den måste återgäldas på något sätt. Återgäldande sker genom gengåvor, tjänster, information eller trohet i till exempel arbete, politik eller krig.

Att veta vilken sorts gåva som bör ges vid vilket tillfälle är en ädel konst. En alltför torftig gåva kan ses som en förolämpning, medan en alltför kostbar som inte går att återgälda ses som skryt, ett sätt för gåvogivaren att sätta sig på gåvotagaren. Gästgåvor som ges till resanden är ofta av ett rent symboliskt värde och mer ett sätt att tillfälligt inlemma gästen i husets gemenskap.

Konservatism

Det som prövats förr och fungerat är det som råder. Att komma med nya påfund är farligt och kan riskera hela samhället. I en värld där svält är en missväxt borta och undergång kan vara följden av en förlorad strid håller folk på det som är känt och tryggt. Nytänkare ses med misstänksamhet. Detta gör att samhället förändras synnerligen långsamt över lag. Nya chockartade förändringar som ger ett uppenbart övertag kan ibland snabbt förändra seder och bruk, men det är ovanligt. Och efter bara en generation är det nya åter det gamla som inte får ifrågasättas.

 

 

Annonser