Barbaricum

Soldatens ansikten

Legionen har under hundratals år utvecklat och vässat sin förmåga att kunna möta vilken fiende som helst, på vilket slagmark som helst och effektivt kunna bekämpa denne. Därför kan soldater i en romersk truppstyrka rustas och tränas för en mängd olika uppgifter. Gränslegionerna som ensamma utgör imperiets första försvarslinje är särskilt bra på detta då de inte kan förvänta sig omedelbara förstärkningar av specialiserade förband ur fälthärarna.

De vanligaste roller en legionär kan förvänta sig att uppträda i exemplifieras nedan.

Befäl

Legionen leds av en mängd olika befäl. Alla poster går inte att enkelt översätta till vår tids officersranger. De viktigaste är framför allt centurionerna som leder en grupp om 80 – 100 legionärer och underbefälen som leder varje enskilt tältlag om cirka 8 soldater. Befäl av olika ranger känns igen på att de tillåts bära röda tunikor istället för legionens vanliga vita sådana.

centurion1

En typisk centurion från en gränslegion. Den dekorerade röda tunikan, röda manteln och befälskäppen visar på hennes rang. Hennes svärdshänge är rikt smyckat och hon bär svärdet på höger sida, något endast befäl tillåts göra. I övrigt är hennes utrustning typisk för en soldat; pannonisk mössa, halsduk och brett bälte. Centurionsposten är den kanske mest eftertraktade rangen i hela armén, trots att den är långt från den högsta. Legionernas historia behäftar centurionerna med legender om odödligt mod och ära. Denna officer har grå hår eftersom de flesta som väl blivit det stannar kvar i legionen livet ut.

Tung linjesoldat

Den pågående ekonomiska krisen gör att gränslegionerna inte har råd med tung utrustning åt alla soldater. Tungt rustade krigare som kan anfalla med chockverkan utgör därför endast en del av legionens tillgängliga trupper. Dessa brukar ställas upp längst fram i slagordningen och är ofta men inte alltid underbefäl. Det är vanligare att mer erfarna soldater har mer och tyngre utrustning eftersom de haft tid i tjänsten att anskaffa sådan.

Tunglegionär1

Ett tungt rustat underbefäl, eller primus, ur Legio Octavani. Rangen syns på den röda tunikan. Han bär en  vadderad subarmalis under en kort brynja och brynjehuva. Huvudet skyddas ytterligare av en skålformad hjälm med kindlappar och en bit brynja över nacken. Som ytterligare skydd har han en stor oval sköld. Han är beväpnad med ett stötspjut och ett långt enhandssvärd.

 

 

 

Tunglegionär2

Denna soldat är inte underbefäl utan troligen en veteran som använt taget byte och kejserliga donationer för att kunna skaffa sig tyngre rustning. Hon bär en kort ringbrynja ovanpå sin vadderade subarmalis. Axlar och överarmar skyddas av så kallade pteruges (tungor) i läder. Hennes armar och ben skyddas av skenor gjorda av brons-splintar fastnitade på läder. Hjälmen är en spangenhjälm av nyare typ som börjat användas sen slutet av 200-talet e.Kr. Näsbärga, kindlappar och nackskydd ger mycket bra skydd mot anfall från alla håll. Runt halsen har hon en halsduk av lindat tyg som kan stoppa vassa klingor. Hon är beväpnad med stötspjut och långt enhandssvärd. Notera det typiska breda soldatbältet med dekorationer som visar att hon är soldat.

Lätt linjesoldat

Många legionärer tvingas gå i strid med betydligt lättare utrustning eftersom sådan inte alltid finns att tillgå. Vid många tillfällen rustar även tyngre trupper ”ner” sig om de ska ut på uppdrag där de till exempel behöver röra sig fort, obemärkt eller genom svårframkomlig terräng. Men även i strid på öppen mark kan mer lättrustade legionärer stå fast bakom sina sköldar och stoppa samlade anfall.

Lättlinje1

En lätt rustad rekryt står på vakt någonstans längs gränsen. Hon är utrustad endast med en stor sköld att skydda sig med. På huvudet bär hon den karaktäristiska pannoniska mössan som tillsammans med de breda soldatbältena är romerska soldaters främsta kännetecken. En variant av denna i härdat läder används ibland av gränslegionerna som ett budgetalternativ när andra hjälmar saknas. Som närstridsvapen har hon en stötlans, men hon bär också ett par lätta kastspjut att hålla smygande fiender på avstånd med.

 

lättlinje2

Denne legionär bär en spangenhjälm med kindskydd och näsbärga som sin enda rustning. Med sin sköld kan han skydda resten av kroppen och med sin stötlans och sitt svärd kan han strida i närkamp mot fiender hans i övrigt lätta utrustning låter honom hinna ikapp, eller stå i sköldmur strax bakom sina mer rustade underbefäl och filledare.

 

 

 

Skärmytslare

Barbarerna som är legionens motståndare är utmärkta gerillakrigare. Därför tränas en mängd soldater att med kastvapen och lätta sköldar kunna möta dessa ute i terrängen. En skärmytslare övas i att vara kvick både på foten och i tanken. Ofta används de också för att hålla fiendens lätta trupper upptagna medan den tyngre delen av armén går i ställning. Eftersom linjetrupper har mycket svårt att bemöta rörliga lätta soldater fyller skärmytslarna en viktig taktisk roll.

skirmisher1

Med en lätt pannonisk hjälm och en smidig rundsköld kan denne skärmytslare fara fram över stock och sten utan att snabbt tröttas ut. Med ett knippe kastspjut kan han skada fiender på håll och trakassera tyngre rustade soldater som har svårt att hålla samma tempo. Skulle det komma till närstrid är han en rörlig och dödlig fäktare med sitt långa enhandssvärd. Notera de långa byxorna och benlindorna. Den romerska armén har sedan länge börjat använda dessa ”barbariska” plagg sedan de kommit att ockupera områden med kallare klimat än medelhavskusterna. Men även en lätt rustad legionär vill inte visa sig offentligt utan sitt breda bälte.

Bågskytt

Pilbågen är inte ett traditionellt romerskt vapen, men ett de kommit att bemästra med bravur. I strid mot vildsinta germanska stammar och snabba persiska ryttare är förmågan att kunna åstadkomma en skärm av vinande pilar ovärderlig. Många av de erövrade folken hade också en lång bågskyttetradition redan innan de inlemmades i imperiet. De rekryter som har fallenhet för bågskytte tränas i detta och de kan utgöra så mycket som en fjärdedel av de samlade trupperna. Skyttarnas tyngd avgörs av situationen och de medel som finns att tillgå lokalt.

exploratoresFör patruller på fientligt område, spionage och spaningsuppdrag skickar legionerna ut sina spejare, eller exploratores. Denna spejare är iklädd en grön tunika med dekorativa band som enda eftergift till den militära fåfängan. En caracullus (huva) skyddar mot väder och vind medan yllebyxor med snörning och låga stövlar låter henne ta sig fram över skog och sankmarker. Hon är beväpnad med en långbåge av germanskt snitt och skulle vid en första anblick kunna passera som en stamkrigare. Spejare rekryteras oftast från den galliska landsbygden eller från stigfinnare utifrån imperiets gränser.

archer

Denna bågskytt är utrustad för mer reguljär krigföring med ett samlat förband trupper. Hjälmen och halsduken skyddar de viktigaste delarna av hans kropp, medan svärdet låter honom försvara sig i nödfall. Bågskyttar med eller utan rustning används både som understöd åt skärmytslare och sköldmurar av tyngre rustade legionärer. Det förekommer bågskyttar med brynja och små sköldar även om det är mindre vanligt.

 

 

Veteraner

Soldater som överlevt några år i tjänst tillåts fler fördelar och personlig frihet än färska rekryter. De som sett ”odjuret”, vilket är soldaternas ord för strid och umbäranden under ett fälttåg är härdade sällar som kan te sig mycket skrämmande för civila och rekryter tillika. Deras upplevelser och långa exponering för soldatlivet har förvandlat dem till något de inte var innan de trädde in under krigsgudarnas skugga, de är milites veterani, veteraner. Denna titel innefattar mer än bara ett erkännande av att ha tjänat en längre tid, den ses som ett märke av gudomlig gunst. Erfarna soldater är värda sin vikt i guld och av deras händer upphöjs och kullkastas kejserliga dynastier.

veterani Två veteraner i ”vardagliga” kläder. Som anstår dem tillåts de avvika från legionens strikta uniformskrav och kan bära tunikor i avvikande färger som de själva köpt för taget byte eller plundrat sig till. Deras röda mantlar, bälten och svärdshängen med kostbara dekorationer är också tecken på deras höga status inom sitt förband. Eftersom de inte är befäl bär de dock svärden på vänster sida. Veteranen till vänster har en liten fisksymbol på sin svärdsskida, vilket visar att han är kristen. Kristna soldater står inte andra efter i mod eller motivation att upprätthålla imperiets ära.

Annonser