Barbaricum

Samhällsklasser

Roms samhälle är strikt hierarkiskt indelat. De kejserliga arvslagarna binder människan vid sina förlevandes lott, för imperiets bästa. En stor mängd människor är av lag tvungna att bo kvar på samma ort och fortsätta sina föräldrars yrken. Social rörlighet har i stort sett avstannat. Det är väldig skillnad på den lilla andel människor som hör till de så kallade vördade klasserna och den stora massan, som kallas de ödmjuka.

Kejsarfamiljen

Högst upp i begreppsvärlden sitter de två kejserliga, titulerade Augusta (kejsarinna) och Augustus (kejsare). De är gudomliga människor som förkroppsligar Roms makt och härlighet. De är inte del i en dynasti, utan har utvalts av rikets styrande skikt som de bäst lämpade att upphöjas till denna ära. Mycket få kejserliga har i dessa förfallets dagar ärvt tronen, även om detta händer ibland. Deras ord är lag och det är deras vilja som styr riket. För närvarande finns det en kejsarinna och en kejsare som styr över varsin rikshalva. Deras outtömliga legioner och deras nästan lika månghövdade här av byråkrater ser till att de kejserliga edikten efterföljs.

Patricier och senatorer

Högst bland medborgarna finns de ädla familjer som sedan urminnes tider rått och stöttat kejsartronen. De kallas patricier eller aristokrater och deras innersta krets består av de 600 senatorsfamiljerna. Ur denna upphöjda klass kommer majoriteten av alla höga ämbetspersoner, provinsguvernörer och armébefäl. De sitter på förmögenheter som grundades under imperiets expansiva glansdagar. Att födas som aristokrat är att födas till ett liv i lyx skilt från resten av befolkningen.

Som patricier ägnar du dig troligen åt de sköna konsterna som lyrik och poesi. Du har en god klassisk bildning inom historia, filosofi och retorik. Ditt liv levs antingen i sysslolös flärd på ett gods eller i politikens spindelnät av kontakter, tjänster och gentjänster. Tillhör du en senatorssläkt kan du sikta på de verkligt höga kejserliga ämbetena som civil guvernör av en provins eller general över ett militärdistrikt. Att söka offentlig makt är dock farligt på längre sikt eftersom trontillträden ofta innebär att den nya Augusta eller Augustus rensar upp bland makthavarna och tillsätter nya personer de känner att de kan lita på.

Equites och landägare

Equites, eller ryttarklassen, härstammar från de rika landägande familjer som under den forna republikens tidevarv hade tillräcklig rikedom för att tjäna som kavallerister i folkuppbåden som då utgjorde legionerna. De är en relativt stor klass i jämförelse med patricierna och utgör en stor del av den ekonomiskt aktiva delen av imperiets befolkning. Att tillhöra Equites-klassen ger nämligen ett antal privilegier som gör det enklare att förvalta kapital, bedriva handel utanför sin hemprovins och så vidare. De utgör också den största delen av imperiets byråkrater, som sköter den dagliga administrationen av lag och rätt på lokal nivå samt indrivandet av alla tänkbara sorters skatter.

De flesta equites är klienter till någon patricisk familj som de tjänar genom att tillhandahålla resurser, pengar och arbetskraft i utbyte mot skydd och skattelättnader. Equites äger mycket land, men varje enskild släkts områden är inte så väldigt stora. De har dock de senaste årtiondena skaffat sig mer och mer inflytande över landsortsbefolkningen och på så sätt blivit mindre beroende av patricierna.

Som Ryttare/Equites lever du ett rikt men arbetsamt liv. Du förväntas göra karriär för din familjs bästa. De vanligaste yrkena är byråkrat under en provinsguvernör eller kejsarhovet eller officer i någon legion eller annan militär enhet. Du kan också driva handel eller ägna dig åt att förvalta din släkts ägor och kapital. Eftersom din familj behöver patroner ur överklassen för att kunna bedriva fungerande affärer eller få bra anställningar inom staten är även du utsatt för fara om inbördeskrig bryter ut eller en ny regent kommer till tronen.

Plebejer och bönder

En stor del av imperiets befolkning är så kallade plebejer. De utgör en stor del av stadsbefolkningen i imperiets stora adminstrativa centra. De är tekniskt sett fria medborgare, men äger sällan särskilt mycket tillgångar. Majoriteten av dem försörjer sig på små familjedrivna firmor som tillhandahåller service och enkelt hantverk, eller som daglönare. En viktig del av deras inkomst är de gåvor som patricierna delar ut regelbundet för att undvika svält och upplopp.

Somliga plebejer är självägande bönder, men dessa är mycket ovanliga. Många lever ett liv precis vid ruinens brant, i ständig kamp med att klara nästa säsongs skatteindrivning.  Deras enda stolthet är att de fortfarande är fria medborgare som åtminstone äger den lilla mark de lever av.

Som plebej eller bonde tillhör du de ödmjukas stora led. Ditt liv är fyllt av hårt arbete för att klara skatteinbetalningar, mutor och andra avgifter som avkrävs dig och din släkt. Hotet om inskrivning i armén finns varje år närvarande och staten är en relativt hotfull faktor för dig. Mening i livets mödor finner du förmodligen i kärlek till familj och vänner, din lokala religion och stoltheten i att vara en fri medborgare istället för slav. Omvälvningar i den högsta politiken påverkar dig knappast, om inte ett större inbördeskrig skulle bryta ut. Då löper du stor risk att fara illa om det utkämpas i den del av imperiet där du lever.

Coloni och servi, småbönder och slavar

Längst ner i samhället finns de som inte har någon makt över sina liv. Traditionellt har dessa varit servi, eller slavar. Slavar är inte medborgare och har mycket begränsade rättigheter. De kan inte äga land eller kapital och har inte rätt att gifta sig med icke-medborgare. De kan endast friges av sina ägare och deras barn blir automatiskt servi. De utgör en stor del av arbetskraften i imperiet och lever på stora gods ägda av patricier eller equites.

Slavarnas lott har dock sen ett par generationer kommit att delas i allt väsentligt av den stora massan av tidigare självägande bönder på landsbygden. När krig, inflation och missväxt dragit över imperiet har så gott som alla bönder blivit tvungna att söka hjälp hos de rikare. De har sålt sin jord och i utbyte fått bo kvar och bruka den i sina patroners namn. Dessa coloni eller arrendebönder är medborgare, men de har i praktiken lika lite makt över sina liv som slavarna. De får inte lämna sina usla små landlotter eller på grund av arvslagarna byta yrke. I rättsliga tvister har de formella rättigheter men deras enda hopp om rättvisa står till att deras markägare kan påverka domstolarna. För coloni är medborgarskapet nästan ett hån. I denna växande klass av hjälplösa medborgare växer missnöjet med imperiet år för år.

Annonser