Barbaricum

Mithraskulten

Mithraskulten är en mysteriekult som under de senaste århundradena vuxit och spridits genom det romerska imperiet. Kulten tillber solen (under namnet Helios) och Helios son, guden Mithras.

Solen är alltings centrum och ger villkoren för människans existens. Den mäter ut tiden och ordnar året genom sina fyra extrema lägen: vintersolståndet, vårdagjämningen, sommarsolståndet och höstdagjämningen. Vår- och höstdagjämningarna bär i sig själva symboler för liv och död, ljus och mörker, men är också de tidpunkter när själarna färdas till och från jordelivet.

Kulten är mycket populär bland de romerska soldaterna. Den är organiserad ungefär som en frimurarorden, med många små celler, och har en tydlig hierarki med sju grader (Korp, Brud/Brudgum, Soldat, Lejon, Perser, Sollöpare, Moder/Fader).

Förutom att stå för soldategenskaper som mod och uppoffring har Mithras också en roll som läkande gud och de högre rangerna är ofta utbildade läkare som ser efter soldaternas kroppar likaväl som deras själar.

Ritualer och seder

Det välvda taket och det stenlagda golvet ligger försänkta i mörker. Man kan skymta gestalter försedda med vingar. Endast altaret är belyst,och här framträder en bild av den tjurdödande Mithras. Den unge mannen i sin frygiska mössa och dräkt har riktat dolken mot tjurens hals. Med den andra handen greppar han tjurens näsborrar och böjer upp huvudet. Samtidigt vänder han bort sitt ansikte och ser lugnt ut över männen på bänkarna i rummet.

Så bryts tystnaden. En röst berättar om hur gossen Mithras föddes ur en klippa. Ljuset över altaret slocknar, och ett annat ljus vänder blickarna mot en bild intill som föreställer ett barn som tränger upp ur en bergstopp. Ljusspelet fortsätter under berättelsen om hur den vuxne Mithras får bud från sin fader Helios att fånga och döda tjuren. Här skiftar ljuset tillbaka till den stora bilden av den offrande guden. För att illustrera dramatiken i skeendet börjar reliefen röra sig fram och tillbaka i sidled. Högläsningen slutar med att beskriva hur tjurens blod strömmar ut över jorden som en välsignande flod. ”Du har frälst oss genom ditt utgjutna blod”, låter ett av slutorden. En flöjt ljuder stilla och en klocka ringer sakta. Invigningarna kan börja, sedan följer den gemensamma måltiden.”

(Texten är ur en artikel av religionshistoriker Britt-Mari Näsström.)

Efter riten äter deltagarna en måltid som bestor av bröd och vin, soldatens enkla kost. De som passar upp kallas corax, korpar, vilket innebär att de var invigda till första graden i mysteriet. Oftast är det rekryter som fyller denna funktion i legionskulten. Den delade måltiden är en viktig komponent som är lätt att utföra och för samman kultmedlemmarna.

Invigningarna till de olika graderna i kulten kräver mod, mognad och gott uppförande av medlemmarna. Alla inom mysterierna betraktar sig som jämlika och tilltalar varandra med titeln syster eller broder.

I invigningarna av de troende illustreras dödens fasor, och medlemmarna sätts på prov, bland annat genom att utstå skenavrättningar. De som tar sig genom dessa förstår att den fysiska döden endast är en skenbar övergång till en behaglig tillvaro på de himmelska fälten, där det råder evig vår. Mithras tjurdödaren är en hoppfull symbol för dem som sannolikt kunde räkna med döden på slagfältet. Liksom tjurens blod utgjorde en välsignelse för mänskligheten, kommer deras egen död tjäna imperiet, men också ge hopp om frälsning.

Förutom invigningar i de olika graderna hölls andra fester till Mithras ära. Den 25 december firas Sol Invictus, den obesegrade solens födelsedag.

I fält hålls dagliga riter till Mithras ära för att ge soldaterna en känsla av trygghet och samvaro. Somliga är offentliga massriter, men även mer intima möten med enskilda tältlag eller rentav individer äger rum. Alla soldater har rätt att gå till sina överordnade systrar och bröder inom kulten för andlig vägledning. Mycket av dessa möten fungerar lite som bikt eller terapisamtal där soldaterna kan få utlopp och gensvar för sina bekymmer.

Mithraskulten i Legio VIII Octavani

Det finns en loge av kulten i Legio VIII där många av soldaterna (framförallt a veteraner) är med. De kristna är i minoritet. Mithras är kopplad till tjuroffer vilket gör det extra symboliskt för legionen då Legio VIII har en tjur som symbol. Mithras offrar tjuren och soldaterna offrar sig för Mithras och för legionen.

Kulten fungerar framför allt som ett socialt murbruk som vårdar legionärerna och binder dem samman i en gemenskap. De högre rangerna innehas av befäl som använder sig av sin auktoritet för att få soldaterna att värdera soldatlivets dygder och hindra slapp disciplin och osämja. De högre graderna fungerar också som fältläkare och lappar ihop sårade och chockade överlevare efter sammandrabbningar med fienden.

Mithras mysterier har statens erkännande som en gillad kult (religio licita), vilket inte är fallet med andra orientaliska kulter. Dess roll håller sakta på att tas över av kristendomen, men i gamla förband som Legio VIII är hednadyrkare som Mithraskulten fortfarande i majoritet och därför är det de som håller i förbandets officiella religionsutövande.

Kultens historia i Imperiet

Kulten överfördes till Roma från den persiska Zoroastroismen under det första århundradet efter Kristi födelse. Dess form som soldatreligion avvek med tiden en hel del från dess ursprung även om vissa gemensamma drag går att spåra.

Konstantin den stores brorson Julianus, som var kejsare åren 361-63, bekände sig öppet till Mithraskulten, sedan han tagit avstånd från sin kristna uppfostran. Han hade genomgått alla invigningar i mysterierna och kunde titulera sig Pater, eller Fader. Detta medförde att han lät bygga en Mithrashelgedom i sitt palats i Konstantinopel. Han blev kallad ”Tjurdräparen”, ett skällsord av hans belackare, men en komplimang av dem som håller de gamla gudarna högt.

Mithraskulten var dock aldrig någon konkurrent till kristendomen i egentlig mening. De gjorde inte anspråk på att vara den enda vägen till frälsning och tolererade därför vad andra trodde på. Kristendomen var däremot ofördragsam mot alla trosriktningar utom den egna. Dess syfte var att göra sig till den enda accepterade religionen inom imperiet – och det lyckades.

(OFF-info: Det finns nästan ingen information om kulten bevarad. Det gör att vi är fria att hitta på eget innehåll. En sak som vi vet är att kulten i verkligheten var exklusivt manlig, och så är det inte i Barbaricum utan könet spelar ingen roll för medlemskap.)

Annonser