Barbaricum

Legio VIII Octavani

Ursprung

Octavani bannerOctavani var en av de legioner som Caesar erövrade Gallien med på 50-talet f.Kr. Tillsammans med 9:e och 10:e legionen utgjorde den hans kärntrupp. Efter mordet på Caesar ställde sig legionen på hans adoptivsons Octavius sida i inbördeskriget som förvandlade Rom från republik till kejsardöme. Legionen blev kejsar Octavius favoritenhet och döptes efter hans kejsartitel (Augustus) till Legio VIII Augusta.

Legionen har existerat i drygt 400 år och haft en lång och förtjänstfylld historia. Den har slagits på alla romarrikets fronter och mot varje tänkbar barbarisk fiende. Legionen har också haft turen att i Roms många inbördeskrig alltid ställa sig på segrarens sida och har därför med tiden fått hederstitlarna Pia (Trofast) och Fidelia (Pålitlig).

När kejsar Diocletianus reformerade armén i slutet av 200-talet blev legio Augusta satta att bevaka gränsen vid övre Rhen (dvs södra delen, mot alperna till). Detta är en uppgift de trofast utfört ända fram till idag (år 364).

Legionen idag

Legionen har hållit sitt gränsavsnitt vid övre delen av Rhen i nästan hundra år och är en grundbult i södra Galliens försvarslinjer.
Den bär nu namnet Octavani eftersom den inte längre har uppdrag direkt under kejsaren.

Legio VIII är en gränslegion men har vid tillfällen deltagit i mobila fälttåg bortom sina hembaser. (Den är alltså en pseudocomitatenses, för den som vill veta den officiella latinska beteckningen.)

argentoratumFörbandets huvudort är staden Argentoratum (nuvarande Strasbourg) och den deltog i slaget mot alamannerna år 357 som stod inte långt från stadsmurarna. Där finns dess huvudförläggningar med baracker, befästningar, förråd av förnödenheter, vapen, utrustning. Där finns smedjor och manufaktorier som tillverkar de vapen och den utrustning som man behöver.

Legionen upprätthåller också ett antal gränsfort längs med Rhens västra strand, från vilka man bedriver patruller in i det alamanniska Barbaricum. Forten håller kontakt med hjälp av flodbåtar och snabba postryttare. Det finns också ett antal vårdkasar som legionen håller redo vid behov. Det finns sen freden med alamannerna år 357 också ett antal mindre utposter på Rhens östra sida, inne i Alamannia.

Legionens uppgifter

Legio VIII är ansvarig för en mängd olika saker, bland annat följande:

  • Skatteindrivning från de romerska undersåtarna samt tribut från barbariska krigsledare på andra sidan gränsen.
  • Upprätthållande av lag och ordning, både i staden Argentoratum och med hjälp av patruller ute på landsbygden.
  • Kontroll av handelsplatser. Barbarerna får endast handla med Rom på vissa utsedda platser och dessa bevakas av legionen.
  • Gränsbevakning och spaning. Legionens huvudsyfte är att hålla det romerska Gallien säkert från räder och härjningståg av grupper från utanför imperiet.
  • Byggnadsarbeten och underhåll av statliga byggnader och vägar.

Organisation

Legio VIII består av ca 1000 soldater samt ett ospecificerat antal administratörer, hantverkare, familjer, tjänare o.dyl.

Soldaterna är indelade i två kohorter om ca 500 legionärer vardera, och varje kohort består av 10 centurior med ca 60-100 stridande vardera.
Legionen har också en särskild belägrings- och ingenjörsavdelning som avdelas till olika centurior efter behov.
Legionens högsta chef är en legat som under sig har de tjugo centurionerna.Varje kohort leds av dess främsta centurion.

Varje centuria leds av en centurion som till sin hjälp har ett extrabefäl, som kallas optio. Centurionen har även till sin hjälp en banérförare och en musikant. Dessutom har varje centuria en campidoctore, som är ansvarig för att träna soldaterna i krigets konster och en eller flera medicus (läkare).
Centurian är indelad i tio tältlag om max åtta soldater (tältlagens faktiska storlek varierar naturligtvis pga sjukdom, död, permission,  m.m).
Tältlaget har ett underbefäl, primus, som utses av centurionen. Varje tältlag har dessutom rätt att i fält ha med sig två tjänare som hjälper till med lägerbestyr.

Huvuddelen av legionens styrka består av linjestridande legionärer utrustade med sköld, hjälm, svärd och spjut. Graden av beväpning och bepansring varierar eftersom legionen inte har tung utrustning till alla sina medlemmar. Över lag har veteraner mer komplett och mer personlig utrustning som de skaffat för sold och byte tagit i strid. De soldater som har fallenhet tränas i bågskytte och i att kasta en uppsjö av olika sorters spjut,  kastpilar och slungstenar.

Varje centuria har dessutom ett par lättare artilleripjäser som betjänas av specialutbildade legionärer.

Kläder och uniform

Legionens standardkläder är en soldattunika i vitt (olika nyanser av off white är vanliga, i beige eller grå nyanser) med clavi (dekorationsapplikationer) i rött eller blått. Till detta bärs byxor och benlindor i valfri färg. På huvudet bärs en pannonisk mössa (pillerburkshatt) i filt, ylle eller päls. Denna mössa tillverkas också i härdat läder och används som enkel hjälm av rekryter och lätt rustade legionärer.

Befäl från Primus och uppåt får bära soldattunika i rött med blå clavi. Både befäl och veteraner kan för egna pengar skaffa kläder och dessa kan ibland avvika från soldattunikans vita färg. Detta är inget som någon bråkar om, då de som bär dem anses ha förtjänat dem och det i vilket fall som helst inte alltid går att skaffa fram tyg i samma färger.

På legionens sköldar sitter fyra stiliserade tjurhuvuden i rött mot vit bakgrund. Denna symbol går tillbaka till legionens grundande för 400 år sedan, då alla legioner hade ett totemdjur.

[Off-info: Den romerska armén hade uniformer som var likartade över hela imperiet, men de var lokalt tillverkade och kunde variera en hel del i sin specifika utformning. Avvikelser i fråga om längd, ärmar, form och antal clavi samt färgnyanser är vanligt förekommande.]

Mer information om hur du gestaltar en romersk soldat finns här.

Annonser