Barbaricum

Kväden och sånger

Här är en lista på kväden, sånger och musikstycken som har sjungits och spelats i kampanjen.

 

Slaget vid Argentoratum
skriven av Markus Erhardsson

Titlar tvenne
av tinget givna:
Drottning och konung kallar
alamanner och franker
med flammor av stål
att hämnas nid och härj

På Gyllenstrands ängar
general Julianus
leder legioner i vig
Vid silverne stad
Serapia och Chnodomar
de fria folken för

Österborg öste
över var ovän
dykande järnskodd död
Tvingades bakåt
bland buskar och snår
Blodiga, men ej besegrade

Höga klippan
i klingdansens mitt
Ve över flockens folk
Tvenne givare
järndöden dog
Flocken flamgatan följde

Frostbäckens följe
stod fast och tätt
Sköldborgen stark och stadig
Mäktiga, ej rörda
red de åstad
på vattnets hästars väg

Örnhems kämpar
som arla i urtid
med hjältars hjärtmod järnsvang
Stora skaror stöp,
men skänkte
de fria folken sin flykt

Gröna Kullens
gruvliga öde
Ryttarnas ring av död
Salar ekar
av sorgesuckar
tomma utav korpars törst

Ve de stolta
som stridit och stupat
Vi minns de mäktigas mod
De fria folken
förlorade en strid
men sinnen kan ej kuvas

 

De som bringar fienden död
Text skriven av Markus Erhardsson. Melodi ”March of Cambreadth”. Tillgänglig på https://soundcloud.com/markus-erhardsson/de-som-bringar-fienden-dod)

Ulven ylar, vittring har
Skyarna ljuder av flockens svar
Tand och klo nu blodas skall
Rovdjurs törst blir bytets fall
Drag din klinga, greppa ditt värn
Blank är korpens vän av järn
Vigens mark skall färgas röd
Vi är alla dom som bringar fienden död

Björnens ram med styrka slår
Skänker ovän dödligt sår
Räds ej smärta, känner den knappt
Håller fast och dräper snabbt
Starka, hårda, trygga vi är
Inget biter på vår här
Kampens löning är vårt bröd
Vi är alla dom som bringar fienden död

Lokatt dväljs i mörk egid
Väljer tidpunkt för sin strid
Bytet utan aning är
Silverpälsen döden bär
Nattaskruden är vår vän
Dolda faller vi över ovän
Under månens silverne glöd
Vi är alla dom som bringar fienden död

Järven antar fiende stor
Björnen flyr för järvens klor
Vildsint odjurs grymma bett
undflyr alla de med vett
Kämpa stolt till sista tag
Vi är få men fienden svag
Ju fler de är, ju mera mjöd
Vi är alla dom som bringar fienden död

Vildsvin stoppas ej av vall
Stormanlopp blir jägarns fall
Bete skarp som vässad kniv
ändar blodligt spjutings liv
Fylking bryter varje led
Järnet hugger öppning bred
Forsande gatt till färgen röd
Vi är alla dom som bringar fienden död

Korpen följer vinets doft
Gästabud av fallet stoft
Svarta vingar täcker skyn
Rafnagillet en otäck syn
Fältet glimmar av vigens gull
Kämpar plockar pungen full
Rafnavin för gillets mjöd
Vi är alla dom som bringar fienden död

Vi är alla dom som bringar fienden död
Ja, vi är alla dom som bringar fienden död!

 

Balladen om [?]
skriven av Daniel Vagerstam

Och jägaren hon satt pà en kulle och sang
Hon önska drottning Gertinjus son i sin famn
Och bäst som hon satt där och drömde och sang
Sà kom gertinjos som uppà stigen gàendes fram
Först kysste hon han uppà munnen sà röd
Och dà stod han där som vore han död
Sen tog hon honom i hans erlinge hand
Och dà stod han still som han varit i band
Och fàr jag dig ej hava till freds för mig
Sà gàr jag till Gertinjos och klagar pà dig
Om morgonen tidigt förrn sommardan blev kval
Jägaren hon kom till drottningens sal
Jägaren är här och klagar pà dig
Att ej hon fàr vara tillfreds med dig
Jag inte sà mycket har vid henne rört
Först kysste hon mig pà munnen röd
Sen tog mig i min erlinge hand
Dà stod jag still ty jag var som i band
Jägaren tog av sig sin jägare rock
Och under den sàg man ett pansar sà tjockt
Hon blotta sina armar hon blotta sin bàl
En runsmyckad brynja sàg man därpà
Och vill ni sedan veta vad vare mitt namn
Sà är jag en erling ifràn saxarnas land
Och är du en erling ifràn saxarnas land
Sà tag dà mitt spjut och tag min sones hand


Ge mig Garum

Instrumental polska av Daniel Vagerstam: https://soundcloud.com/danielvagerstam/ge-mig-garu

Sigurdskvädet

Hört har jag från fordom tid 
att örnen far kring värld, 
nu skall jag kvida om Sigurd den unge
om hans första färd. 

//Guldet från heden bar Grane, 
//Sigurds svärd vart drakens bane.
//Seger han över draken vann, 
//guldet från heden bar Grane.
Örnen är det snabbaste djur, 
den flyger så långan led. 

Nu skall jag kväda om Sigurd den unge 
när först till strids han red.
Skölden skiner i gyllene sal, 
han är icke kommen till dans. 
Sigurd den unge, Sigmunds son, 
så nämner jag namnet hans.

Sigurd gångar i salen fram 
och djärvt till orda tager: 
-Nu lyster mig rida till dvärgaskog
att de vilda djuren jaga.
Hjalpek konung talar så 
och lägger Sigurd på sinne. 

Dvärgamål och trollefröjd 
bo i berget inne.
Sigurd sig svingar på Granes rygg,
han tarvar ingen töm
så lätt och snabbt han rider fram,
som båten far med ström.

Sigurd rider första dagen 
till det lider mot kvällen.
Ritten bär mot mörkan skog, 
fjärran hans faders välden.

Sigurd red genom skogen fram 
i dagar och nätter tre, 
men varken mänska eller troll
kunde han för sig se.

Sigurd red genom skogen fram, 
det bär över sten och stock. 
Då står det med ens framför honom 
en myllrande människoflock.

Sigurd sitter på Granes rygg 
med både sköld och svärd. 
-Här skall jag rida längre fram 
för att skönja eder färd.

Sigurd rider sig längre fram, 
den ritten var ingen dans. 
Han ser det knytas framför sig 
av dvärg vid dvärg en krans.

En av dvärgarna gick fram. 
-Det är ryktat vida, 
att du är kommen att leka här,
eller är du kommen att strida?

Sigurd sitter på granes rygg, 
han var icke blid i hågen.
Blyg var sigurd för dvärgarna, 
tordes ej svara på frågan.

En av dvärgarna steg fram. 
Het var han i håg. 
Höjde upp sin högra hand, 
Sigurd i anlet slog.

Sigurd svärdet ur skidan drog, 
det stålet det klingade glatt. 
Detta är det första sår 
som jag i striden fått.

Sigurd svärdet ur slidan drog,
höjde klingan den blå. 
Så den dolske dvärg han slog,
klöv i stycken två.
Annonser